lördag 31 oktober 2009

Vad vill kroppen säga mig?

Ibland undrar jag om min kropp lever ett helt eget liv och om jag har sämre koll på den och dess förmåga än vad jag inbillar mig.
Skulle ge mig ut på min löprunda idag. Den runda som jag mätt upp till 9 kilometer längs vattnet, och som jag har nött fler gånger än jag kan räkna till. Min "lagomrunda" som inte kräver så mycket av mig, utan mer fungerar som en skön omstart. Brukar ligga på runt 45 minuter när jag springer den, men målet idag var att ta det extra lugnt, kanske jogga runt på 50 minuter, för att ge min kropp lite rörelse men inte tvinga den att anstränga sig nämnvärt.
På med mössan, i med lite lugnare musik i öronen och iväg. Tog för ovanlighetens skull långa, mjuka och harmoniska steg. Tittade på folk jag mötte. Funderade på allt och inget. Njöt. "Skönt, det här går ju lugnt och bra" var min tanke.
Hemma låg mobilen på tidtagning och väntade, som alltid. Jag springer aldrig med klocka, det skulle stressa mig för mycket med tanke på att jag har en envis och aggressiv tävlingsmänniska inom mig som ibland gärna pressar mig mer än nödvändigt. Döm om min förvåning när klockan står på 42,06 - och jag var inte ens trött! Svettig som en nybadad katt, ja. Men trött? Nej, verkligen inte. Uppenbarligen har jag mer att ge än vad jag tror...

Kan inte låta bli att återigen slås av tanken att min teknik när det gäller löpning inte existerar, att jag fortfarande alltid kör "på känn", men att det faktiskt kanske är långa steg och lugnare andning som är nyckeln till att pressa mina tider ytterligare? Intressant.

Förresten - hur många av er känner att det är intressant att följa min träningsdagbok, som jag inte har kickat igång igen efter min lilla bloggpaus? Ja eller nej?

11 kommentarer:

  1. Herregud du är ju helt grym människa! Undrar om jag oxå ska sluta med klocka..... ;)

    SvaraRadera
  2. Tack söta för fina ord. Fina du är så grym. Nu börjar jag sakna min träningskompis. Undra när vårt nästa pass blir. ;) Underbara snöflingor det var här! Jag myser på din blogg.:) STOR KRAM

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat *avis men glad för Din skull* :)

    Måste ju kommentera snöflingorna också -mysigt :)

    Dra igång träningsblogg om Du känner för det, det ska Du göra enbart för Din egen skull (precis som med denna blogg).

    Trevlig helg Sötis!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Du är helt otrolig! Toppform helt enkelt!! Maste vara härligt.

    Och vad fint det snöar här inne.

    Ledsen att jag inte kunde komma i torsdags, jag hade gärna velat! Men det blev prioritering pa familjen och lite lugn och ro den dagen. Men jag sag att ni hade det himla kul! Tack för inbjudan!

    Stor kram Lisa

    SvaraRadera
  5. så häftigt! att vara sjuk är aaldrig kul, men kanske var extra bra med lite vila innan. fick kroppen varva ned o inse hur stark o bra (!) den är! :) jag kollar bara in på träningssidan då och då.. föredrar nog att ha både 'träning o liv' på en o samma sida.. om jag får välja :) trevlig söndag!

    SvaraRadera
  6. Härligt!
    Du har nog rätt teknik då du lyssnar på kroppen och låter den bestämma. Uppenbarligen är det ett framgångskoncept.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Du har grym talang, en kropp skapt för löpning och dessutom tränar du optimalt. Bara att gratulera, du är fantastisk och inspirerar mig! Kram

    SvaraRadera
  8. din kropp verkar exemplarisk. och jag tror den kan mycket mer än du är medveten om!!

    SvaraRadera
  9. Jag vill läsa. Träningsblogg är bäst :-)

    SvaraRadera
  10. Sådär för att vara ärlig. Jag har inte läst den flitigt utan mer punktvis. Men jag tycker den är för kortfattad för att vara intressant för mig(förstår den har ett syfte för dig).
    Många av de texter du skriver i "vanliga" bloggen är väldigt peppande vad gäller träning men träningsdagboken blir mer kort info.

    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  11. Hej, jag heter "ALLIE REYNA" Jag är från USA. Jag var gift i 7 år med Ruben. Saker började bli ful och vi hade slagsmål och argument nästan varje gång. Det blev sämre vid en tidpunkt som han lämnade för skilsmässa ... Jag försökte mitt bästa för att få honom att ändra sig och stanna hos mig men all insats var meningslös. Jag bad om och försökte allt men ändå fungerade ingenting.

    Genombrottet kom när någon introducerade mig till den här underbara, stora stavningskastaren som till sist hjälpt mig ut ... Jag har aldrig varit ett fan av saker som detta men bara bestämde mig för att försöka motvilligt, för att jag var desperat och lämnade inget val ... Han gjorde speciella böner och använde rötter och örter ... Inom 2 dagar kallade han mig och var ledsen för allt det emotionella trauma han hade orsakat mig, han flyttade tillbaka till huset och vi fortsätter att leva lyckligt. vilket underbart mirakel Baba Egbe gjorde för mig och min familj.

    Jag har introducerat honom till många par med problem över hela världen och de har haft goda nyheter ... Jag tror starkt på att någon där ute behöver sin hjälp. För brådskande hjälp av någon typ, kontakta Baba Egbe nu via hans Email: babaegbetemple@gmail.com eller WhatsApp honom på 7 (926) 512-8701.

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)